Backstugan Tummabo

Var Elisabet bodde innan har ej hittats, men hon kom till Tummabo ensam med sin oäkta son som hon födde som piga på Önnarp. Rustmästaren i Rävlinge, Bernhard Lindberg hade tagit på sig faderskapet för barnet men tydligen sedan inget ansvar. 1793 flyttar sonen Måns, vart saknas. År 1796 gifter hon sig med den 35 år yngre Skräddaren Lars Jönsson från Larstorp där han bodde ensam och under fattiga förhållanden efter det att hans mor gått bort. När han kommer till Tummabo blir han Torpare enligt Hfl och har sin inkomst av dagsverken på Lekarebo. De får inga barn tillsammans. 1808 dör Elisabet av Rödsot. 1810 gifter han om sig med pigan på Lekarebo Britta Persdotter som har med sig en oäkta son Pär i boet. 3 månader efter vigseln födds Jöns. Detta barn omkom och blev innebränd 1813. De har svårt med sitt uppehälle och 1821 står det att de får hjälp av fattigmedel. Men redan tidigt så blir nu backstugusittaren Lars svårt ansatt av gikt och blir sängliggande och dör av giktvärk 1831. Sonen Pär som gjort sin allmänna militärtjänst ”beväringskarl” 1825-1827 återkommer till Tummabo efter detta och är då antecknad i Hfl som ”svag till sinnet”. 1838 blir fattigdomen för stor och Britta med sin son Pär flyttar till Fattigstugan, där Britta dör 1839 av ålderdom, 69 år gammal. Sonen Pär blir tagen som dräng och hjälpreda på fattighuset och lever där fram till 1888, 83 år gammal. Sista gången namnet Tummabo finns med i kyrkoböckerna är när änklingen Nils Månsson boende i Bst Boman gifter sig 3/7 1853 med änkan Anna Stina Ambjörnsdotter i Liden. Bomans och Tummabo låg bara ca: 50 meter emellan. I början på 1900-talet rev Ernst Petersson i Lekarebo bägge ställena.